När det värsta får dig närvarande.

2014-02-11 15:55

Vad är det värsta som kan hända dig? Jag misstänker att du ganska snabbt sorterar bort jobbrelaterade svar eller att tvättiden redan var upptagen i dag, i morgon och i övermorgon. Nej, jag tror du närmar dig D:et. Döden. Rädslan för att själv dö eller att någon nära dig plötsligt försvinner.

Nyligen var jag nära den känslan. Igen. Förra gången – för 16 månader sedan – hann jag aldrig känna rädslan att förlora någon nära mig: Min bror hann dö medan jag fortfarande trodde han var i livet. Det gick fort. För fort. Men allt som verkade oviktigt och faktiskt var ganska oviktigt försvann omedelbart ur mitt synfält. Kvar fanns bara förnimmelsen av värme och kyla – fysiskt. Det som fungerade för mig var att basta riktigt hett och duscha riktigt kallt. Jag var så otroligt närvarande på de nötta träbänkarna som brände när jag satte mig. Mitt i all sorg blev detta fina stunder för mig, ögonblick av närvaro, fullständig närvaro. Närvaro som inte blev besudlade av tankar och föreställda måsten.

I söndags kom jag nära igen, när jag i en oviss tid innan, under och efter ambulansfärden möter rädslan – nej skäcken – av att inte kunna ta livet för givet. Men under de följande timmarna på akuten med sjuksköterskor, läkare, andra anhöriga, andra lidande, finner jag mig otroligt närvarande i en miljö av ordnat kaos. Jag kunde under de sekunderna, minuterna och slutligen timmarna inte föreställa mig att vilja vara någon annanstans. Närvaron var total.

Det ömmaste ögonblicket är egentligen det jag kan se just nu: Stunden när jag förstår att min älskades liv inte är hotat, men traumat av hela händelsen ändå håller mig intensivt närvarande.

När jag förhoppningsvis känner att min tid är kommen för att lämna planeten hoppas jag för egen del att jag injicerat så mycket närvaro i alla mina stunder att ögonblicken, som kom att bli mitt fysiska liv, var besjälat med all den närvaro jag kunde uppbåda. Helst utan hjälp av rädsla, chock, smärta och andra tvingande förutsättningar.

I skrivande stund längtar jag hem och jag ska verkligen göra vad jag kan för att njuta av varje andetag till matbutiken, i matbutiken, i hyllorna, i kassan och slutligen på väg hem. Annars är jag lika vis som innan. Och då blir ju allt lite meningslöst, nästan bortkastat, kan jag tycka.

Vad behöver du för att närvara, på riktigt? Behöver du det värsta?

Mattias

Manovo
Hotellvägen 16
311 63 Älvsered
info@manovo.se
Tel: 070-240 95 88

Todays date: 2019-08-25
Copyright © 2019 Manovo. All Rights Reserved
Powered by Crumble Development
Facebook
RSS
Twitter