Blogg

Upplev tidigare liv!

2018-12-03 13:52

Gör en guidad resa i tidigare själsminnen i grupp ledd av en erfaren hypnos- och regressionsterapeut.

Ingen tidigare erfarenhet krävs; har du mediterat innan kan upplevelsen fördjupas.

Tid: Måndag, 7 januari, kl 19.00
Plats: Älvsered (detaljerad adress vid anmälan)
Pris: 350:- som swischas på plats

Boka din plats genom att skicka ett mejl till info@manovo.se (begränsat antal)

Mattias

Manovo har flyttat till Västkusten

2018-06-14 14:53

Nu har jag flyttat min verksamhet till Älvsered i Hallands inland. 

Det känns så härligt att för en tid ha lämnat stora staden Stockholm för att få fylla på med härlig lantatmosfär. Huset jag bor i ligger i Älvsered och ligger i Falkenbergs kommun - ungefär 5 mil inåt landet från både Falkenberg och Varberg. Med en dryg timmas bilkörning från Göteborg.

Välkomna att boka in tider från och med augusti.

Njut av sommaren och lite ledighet. Jag sätter intentionen för mig själv att fortsätta blogga under sommaren med.

Mattias

En lek med form

2015-09-23 16:53

Livet innehåller många olika upplevelser. Ibland känns det underbart - lätt, roligt och utan komplikationer. Mer ofta bjuds vi på utmaningar som gör att det känns utmanande, läskigt eller till och med outhärdligt att leva.

Jag ser vår värld som en lek med formen. Det fysiska, våra "identiteter" och utmaningar är egentligen ett komplext spel med en outgrundlig intelligens bakom. Det som gör oss skeptiska eller ännu mer djupt rotade i vårt fysiska jag är när vi misstar denna djupa intelligens och närvaro som något utanför oss. 

Bli stilla, riktigt stilla. Morgnar fungerar bäst för mig - innan tankeverksamhten är igång. Observera stillheten. Bli ett med den. I den finns något mer tröstrikt än allt annat "godis" den fysiska leken med formen kan erbjuda. Där finns vårt ursprung och det formlösa möter vi åter när vår mänskliga resa är slut.

Varför inte omfamna den formlösa intelligensen inom dig redan nu? Då kan livet få bli en färgrik lek som aldrig helt kan sluka dig.

Mattias

Följ flödet

2015-08-12 14:54

Årstider väcker förväntningar. Sommaren ska vara solig och varm. Men inte för varm. Då blir det jobbigt. Sommaren ska absolut inte vara 11-gradig och regnig, säger de flesta.

Jag försöker leva efter att acceptera allt som är som det är. Saker vi inte kan styra över. Ibland har vi frågor som känns extra viktiga för oss, då vi önskar att saker och ting blir på ett visst vis. Så kontrar livet, chefen, vännen eller din partner och ger en annan upplevelse. Men om du har gjort, sagt eller uttryckt något som var viktigt för dig och verkligheten blir annorlunda: släpp taget och låt det vara. Eller gå vidare. Du har alltid ett val. Valet att förhålla sig, stanna kvar, eller gå vidare och göra nytt.

Att acceptera och leva i flödet av hur saker blir gör resan mer intressant och betydligt behagligare. Det innebär inte att du tappar dig själv, snarare ser jag det som att du vinner ett viktigt verktyg. Verktyget att följa med i flödet av vad som blir. När du agerar på vad som känns rätt och sedan släppet taget lever du ett enklare och mer spännande liv.

Lev väl, stunderna – som du kan etikettera som onda eller goda, misslyckade eller lyckade – försvinner ändå. Hur du förhåller dig till dem skapar slutligen ditt liv. 

Mattias

 

 

(Bild lånad från Jens Ulriksson)

People-pleasingens pris

2015-04-08 23:01

En känsla av utmattning, press från olika håll. Vad vill du ha, du, du, du? Blicken letar, läser av omgivningens krav. Slutligen vet en inte vad en själv vill. Eller varför en gör de sakerna en gör, för det har hamnat för långt utom en själv. För långt bortom ens kärna. Den kärna vars röst alltid borde få höras.

Men det finns goda nyheter i att upptäcka sin trötthet, sin inre utmattning och förstå de spända axlarnas tillblivelse - en kan välja nytt. Börja om.

Bära sin egen vilja istället för andras. KÄNNA sin egen vilja. Det räcker, den behöver inte ageras på. Inte för de som är allra tröttast - som behagat andra för länge. Då räcker det att börja undersöka sin inre vilja, långsamt och försiktigt. Bara ligga i stillhet och förstå, sakta börja smälta följande: Du behöver aldrig bära någon annan - du KAN aldrig bära någon annan. Inte fullständigt och aldrig som du tror. Men du kan lasta dig tung om du inte förstår. I observation av dig själv, av ditt mönster och sociala prägling, blir du lättare. Slutligen så lätt att ingen behöver bära dig, heller. Ingen behöver bära någon.

Att ge stöd eller agera krycka till någon som tillfälligt är halt är vackert - i klarhet om varför en agerar. Ingen people-pleasar med hjärtat, det kommer ur rädsla och invant beteende och har säkerligen fyllt sin funktion i en svunnen tid. Men den är över nu, och bara för att en är bra på något måste en inte göra det.

Låt din vilja, din inre röst, din dröm komma fram. Du blir lättare då. Du kan ge från ett ställe av sanning och kraft. En liten kraft till en början... Men den växer, av sig själv. Likt en blomma ur fuktig jord med solstrålar på bladen växer kraften av självbetraktelse. Tillåt andra att göra sig besvikna. Det är trots allt deras rättighet, om de väljer det. Alla vill inte samma sak, det är okej.

Det som inte är okej är att inte veta vad du vill, tycker om, drömmer om. Så släpp vad som står i vägen för att du ska upptäcka det.

Hitta din glädje och ge andra friheten att bära sig själva.

              

 

En föredetta people pleaser.

Jag vet var lyckan bor.

2015-03-09 16:49

Jag kan hitta till gatan där lyckan bor. Det är svårt att förklara genom att ge en adress, då den ständigt ändras. Lyckan flyttar nämligen. Inte bara ofta, utan hela tiden. Hur lyckas jag hitta den då? Jämt, om jag vill. Ibland glömmer jag bort att jag kan. Då hinner olyckan ifatt mig. Men nu när jag är klar över hur jag hittar dit kan jag lika gärna dela det: 

Lyckan bor där nuet är, inom dig och runt dig. Den riktiga lyckan, alltså. Ruset kan finnas på Gröna Lund imorgon. Eller på en middag med dina bästa vänner om en vecka. Men det riktiga livets lycka bor inom dig just nu. Så om du lyckas vara med dig, utom dig och inom dig, i nuet, kommer Du också att komma fram till rätt gata. Gatan där lyckan bor.

                     

Mattias

Höj blicken.

2015-03-02 16:56

Att vakna till ett ljusare Stockholm gör mig så glad. Gruset på asfalten, doften av vår. Ljuset som kommer tidigare och lämnar oss senare ger hopp, som för att säga: Håll ut, bättre tider kommer. Och det gör det. Det är tid att höja blicken och ta sikte mot nya mål. Inget varar för evigt, inte heller de mörka tiderna. Vad ser du i ditt liv när du går mot ljusare tider?

Njut av våren som kommer. Den närmar sig.

Mattias

Intentionen bakom.

2014-09-01 20:32

Den 14 september går Sverige till val. Några har inte bestämt sig, andra är väldigt bestämda över vad de anser bör ske politiskt den kommande mandatperioden.

Valår är alltid spännande. Känslan av att man får vara med och påverka är oslagbar - det blir konkret och tydligt att allas våra röster räknas (bokstavligt!). I årets val kan vi tydligare än någonsin se partier vars politik står för varandras diametrala motsats i innehåll och värdering. Men skiljer de sig i sina uttryck, verkligen? 

Hur mycket skiljer sig en åsikt från en annan om den är sprungen ur samma känsla och energimässiga uppbyggnad? Förakt mot maktstrukturer må verka både hederlig och nödvändig som åsikt men sprungen ur ilska, rädsla eller en känsla av orättvisa blir den nära besläktad med motsatt åsikt som uttrycks i form av hat, rädsla eller stark oro för framtiden.

Om alla våra tankar, känslor och handlingar är sprungna ur en av två grundkänslor: rädsla eller kärlek, bör vi kanske igen fundera över - vad är det som motiverar oss egentligen, vad är det för energimässig grund vi omedvetet står på när vi skanderar med likasinnade?

Skapar vi ur kärlek, eller förklädd rädsla?
Bidrar vi till enhet eller fortsatta separatistiska uttryck?

Kärlek och grattis till möjligheten att välja.

Mattias



 
(Bilder lånade från http://www.jeander.com/)

När det värsta får dig närvarande.

2014-02-11 15:55

Vad är det värsta som kan hända dig? Jag misstänker att du ganska snabbt sorterar bort jobbrelaterade svar eller att tvättiden redan var upptagen i dag, i morgon och i övermorgon. Nej, jag tror du närmar dig D:et. Döden. Rädslan för att själv dö eller att någon nära dig plötsligt försvinner.

Nyligen var jag nära den känslan. Igen. Förra gången – för 16 månader sedan – hann jag aldrig känna rädslan att förlora någon nära mig: Min bror hann dö medan jag fortfarande trodde han var i livet. Det gick fort. För fort. Men allt som verkade oviktigt och faktiskt var ganska oviktigt försvann omedelbart ur mitt synfält. Kvar fanns bara förnimmelsen av värme och kyla – fysiskt. Det som fungerade för mig var att basta riktigt hett och duscha riktigt kallt. Jag var så otroligt närvarande på de nötta träbänkarna som brände när jag satte mig. Mitt i all sorg blev detta fina stunder för mig, ögonblick av närvaro, fullständig närvaro. Närvaro som inte blev besudlade av tankar och föreställda måsten.

I söndags kom jag nära igen, när jag i en oviss tid innan, under och efter ambulansfärden möter rädslan – nej skäcken – av att inte kunna ta livet för givet. Men under de följande timmarna på akuten med sjuksköterskor, läkare, andra anhöriga, andra lidande, finner jag mig otroligt närvarande i en miljö av ordnat kaos. Jag kunde under de sekunderna, minuterna och slutligen timmarna inte föreställa mig att vilja vara någon annanstans. Närvaron var total.

Det ömmaste ögonblicket är egentligen det jag kan se just nu: Stunden när jag förstår att min älskades liv inte är hotat, men traumat av hela händelsen ändå håller mig intensivt närvarande.

När jag förhoppningsvis känner att min tid är kommen för att lämna planeten hoppas jag för egen del att jag injicerat så mycket närvaro i alla mina stunder att ögonblicken, som kom att bli mitt fysiska liv, var besjälat med all den närvaro jag kunde uppbåda. Helst utan hjälp av rädsla, chock, smärta och andra tvingande förutsättningar.

I skrivande stund längtar jag hem och jag ska verkligen göra vad jag kan för att njuta av varje andetag till matbutiken, i matbutiken, i hyllorna, i kassan och slutligen på väg hem. Annars är jag lika vis som innan. Och då blir ju allt lite meningslöst, nästan bortkastat, kan jag tycka.

Vad behöver du för att närvara, på riktigt? Behöver du det värsta?

Mattias

Att gestalta sitt liv.

2014-01-29 17:04

Det finns två sorters människor när det gäller att ta sig fram i livet. Den första sorten älskar utmaningar och känner sig levande när hen ständigt - och frivilligt - hoppar på nya spännande göromål. Mer av nytt hela tiden blir mottot och rötterna slår aldrig rot, fotavtrycken sjunker aldrig tillräckligt djupt så någon kan se hur eller vart de planlade sin resa. Sedan finns den andra kategorin som består av dem som hellre låter livets vågor flytta dem och gärna inte tar ett steg förrän någon knuffar dem framåt.

Jag tror jag ljög lite för er i början, det finns en tredje kategori: kombinationen.

Jag tillhör nämligen den tredje kategorin: hen som vill utvecklas, lära mer och växa. Men inte av knuffar eller av ren rastlöshet eller ur tron att gräset är grönare så länge jag får göra något annat, något ständigt nytt. Nej, jag vill hitta en väg där mina egna idéer och passioner får gro inom mig tills jag lämnar min vrå och möter världen. När jag väl gör slag i saken hoppas jag att livet ger mig medvind. Ibland kommer jag förmodligen att få en ofattbar framgång medan andra tidpunkter kommer att fälla mig på knä. Vissa saker kommer jag att styra, planlägga och sjösätta, andra saker är livets ansvar. För mig är det läskigt och skönt på samma gång. Kontroll och maktlöshet. Att vara stor och ibland liten.

Djup tillfredsställelse, misslyckanden och utmaningar kommer oavsett, och det gör inget, det är avsevärt mer angenämnt att möta vad som än kommer när man har valt sin väg. Jag knuffades inte dit av någon annan, jag har inte huvudlöst hamnat där i hopp om ett grönare, mer spännande gräs. Nix! För när jag är på min egen stig, som kanske blir en väg och slutligen en huvudled så vandrar jag precis där mina avtryck ska sättas.

Är du på din stig, väg eller huvudled? Eller står du kvar och väntar på att bussen ska komma? Bussen kanske eller kanske inte kommer, men om den kommer kan jag lova att du ändå inte får bestämma destinationen. Så istället för att vänta, finn din stig.

Vi ses i djungeln, öknen, haven och slutligen på det stora berget under stjärnorna.

Njut av resan!

Mattias 

Manovo
Hotellvägen 16
311 63 Älvsered
info@manovo.se
Tel: 070-240 95 88

Todays date: 2019-08-25
Copyright © 2019 Manovo. All Rights Reserved
Powered by Crumble Development
Facebook
RSS
Twitter